det senaste dygnets glädjeämnen
Den här bilden.
Att vara tillsammans med någon som inte berättar va de drömmer, eller säger att de aldrig drömmer på nätterna skrämmer mig. Han berättar alltid alla drömmar, min personliga favorit är den när jag kastade bajs på honom. Han vaknade och var arg på mig och jag kände mig otroligt lömsk för att vara helt oskyldig.
Att påpeka alla roliga och dumma saker han gör när han sover.
Han flyttar på mig, lyfter runt mig och har sig. Ibland morrar han eller skrattar.
Roligast är det när han väcker mig och säger att jag myser för dåligt.
Han flyttar på mig, lyfter runt mig och har sig. Ibland morrar han eller skrattar.
Roligast är det när han väcker mig och säger att jag myser för dåligt.
Att jag alltid är kall och han alltid är varm så vi balanserar ut varandra.
Jag fryser, han värmer. Han är för varm, jag kyler ner.
Därför vi hänger med varandra, bara därför.
Jag fryser, han värmer. Han är för varm, jag kyler ner.
Därför vi hänger med varandra, bara därför.
Att ha någon att krama när man vaknat upp kallsvettig efter en mardröm.
Åh, dessa mardrömmar som aldrig tycks ta slut. Jag får helt enkelt lära mig att leva med dem.
Men, det får väl vara så antar jag. Som tur är har jag någon som jag kan krama på.
Och en drömfångare. Även fast den inte fungerar så känner jag mig trygg. Konstigt nog.
Åh, dessa mardrömmar som aldrig tycks ta slut. Jag får helt enkelt lära mig att leva med dem.
Men, det får väl vara så antar jag. Som tur är har jag någon som jag kan krama på.
Och en drömfångare. Även fast den inte fungerar så känner jag mig trygg. Konstigt nog.
Att han är större än mig så jag kan gömma mig bakom honom när morgonens första solstrålar vill peta mig i ögonen.
Jag är ljuskänslig och han har inga gardiner, så hans rygg fungerar fint. Förutom när han ligger på rygg, då blir det jobbigt. Då får jag gömma mig under täcket istället.
Att bli pussad på pannan.
Rör vid min pannan eller vid mitt hår och jag blir attack-trött.
Pussa mig på pannan så blir jag förälskad, så enkelt bara.
Rör vid min pannan eller vid mitt hår och jag blir attack-trött.
Pussa mig på pannan så blir jag förälskad, så enkelt bara.
Att förstå att det nästan gått ett år.
Fast jag har inget datum, eller något att räkna ens.
Det bara känns i hjärtat, men det är så bra.
Fast jag har inget datum, eller något att räkna ens.
Det bara känns i hjärtat, men det är så bra.
Det är bra att vara kär.
Och det är ännu bättre att jag vågar erkänna det.
Även fast det är lite svårt, men ibland så måste man vara modig.
Även fast det tog flera timmar att våga posta det här.
Och det är ännu bättre att jag vågar erkänna det.
Även fast det är lite svårt, men ibland så måste man vara modig.
Även fast det tog flera timmar att våga posta det här.
man måste vara modig
.
jag är så rädd, ska ni veta.
när jag är ensam är jag så stark.
jag klarar mig bäst på egen hand, jag behöver ingen. inte någon i hela världen.
när jag är ensam så är allting så enkelt. jag kan bara vara, och vara mig själv.
.
men sen så trillar man dit
man får en klump av fjärilar som fladdrar som aldrig förr i magen,
och man skriksjunger "if it makes you happy" med ekot i trapphusen i skolan
man tänker inte ett dugg längre, bara njuter av hela berg- och dalbanan.
och man bara mår bra, man behöver ingen, ingen behöver mig.
men man mår ändå bra av att ha sällskap.
.
sen så blir det plötsligt seriöst, och det är då jag blir rädd.
det är inte så enkelt längre, det är inte bara ett sällskap.
det är så mycket mer, man hittar en del av sig själv i honom
och man förstår, att det är det här alla fåniga låtar handlar om
man inser att man kan vara utan honom, men att ingenting skulle ha någon poäng då.
men tyngst av allt, man har någon som älskar och behöver en.
.
man får någons hjärta i sina händer och måste vara ansvarsfull
och jag är så rädd, för jag vill inte förstöra något
men man måste orka våga, vilja våga, och våga.
om jag inte hade vågat, hade jag inte haft det som jag har det nu.
och jag sova varje natt med en stor klump i halsen av ånger
istället för med den finaste kille jag någonsin träffat
man måste våga, det är nästan viktigast i hela världen.
nej, det är viktigast i hela världen.
våga då.
en liten utmaning
åh fy vad länge jag längtat efter en sån här utmaning, så fick jag en av fina amanda.
1. Vilken onaturlig kraft skulle du välja att ha om du fick chansen?
Jag skulle nog vilja kunna läsa tankar. Men bara ibland, bara när jag själv väljer det.
Man skulle kunna förstå så mycket mer av andras känslor då, allt skulle bli så enkelt på något sätt.
Men säkert ändå väldigt svårt, men, man skulle iallafall veta!
2. Om du fick en dotter och en son, vad skulle du då helst vilja döpa dessa till?
Jonathan och Ronja. Utan tvekan.
Och ja, det är lite av en Astrid Lindgren prägel.
3. Vad var du mest rädd för som liten?
Hahaha... vildvittror...
Kunde skrika och gråta om jag hörde fåglar.
4. Finns det någon filmkaraktär du alltid känt igen dig själv i? I så fall, vem och varför?
Effy i Skins tror jag, i hennes rädsla för att känna något.
Men det säger nog jättemånga, men jag kom inte på någon annan som jag verkligen kunde identifiera mig med.
Men det säger nog jättemånga, men jag kom inte på någon annan som jag verkligen kunde identifiera mig med.
5. Hur är din personliga åsikt kring horoskop och det astronomiska?
Det är roligt att prata om och roligt när det stämmer in på en. Men ingenting jag lägger större vikt eller något jag ens tror på. Men roligt är det!
Jag till exempel stämmer perfekt in på mitt stjärntecken Skytt.
Skyttar är: aktiva, frihetsälskande, rastlös, behöver nya miljöer, behöver stimulans, svårt att binda sig, evig optimist, ärlig, kan inte ljuga, tendens att överdriva, glada, älskar att umgås, varmhjärtade, generösa,
Där har ni mig i ett nötskal, men ändå, lägg ingen större vikt på det.
6. Om du kunde ändra på en sak i världen, vad som helst, vad skulle det vara då?
Vi måste dela upp det här.
En egoistisk del, och det skulle vara att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om.
En annan del, och det skulle vara att jämna ut skillnaderna i världen. De som har det bra kan få det lite sämre, och de som har det dåligt kan få det lite bättre. Ja, tack.
En egoistisk del, och det skulle vara att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om.
En annan del, och det skulle vara att jämna ut skillnaderna i världen. De som har det bra kan få det lite sämre, och de som har det dåligt kan få det lite bättre. Ja, tack.
7. Du har fått chansen att pussla ihop din egna fantasisläkt, vilka ingår i den?
Min pappa skulle vara min pappa, men lite mer som Don Corleone (gudfadern).
Jag skulle ha en storebror som var som Cock i Skins. Min farmor skulle vara som tant vadhonnuheter i lotta på bråkmakargatan. Och det skulle gärna finnas lite kusiner i min ålder också, annars är min släkt så fin som den är.
8. Vilka tre saker skulle du vilja uppleva innan det är för sent?
Jag skulle åka till massor av platser i världen innan jag blir för gammal.
Jag skulle vilja klättra ut på taket på skolan eller tälta på innergården innan jag tar studenten.
Och jag vill se alla mina favoritband innan de lägger av.
Jag skulle vilja klättra ut på taket på skolan eller tälta på innergården innan jag tar studenten.
Och jag vill se alla mina favoritband innan de lägger av.
9. Vilka tre låtar får dig att verkligen känna, och varför?
Det beror ju helt på vilket humör man är på, jag lyssnar bara på musik jag kan relatera till eller som beskriver den känsla jag känner just då. Men låtar som alltid får mig att känna något är
Reqiuem for a Dream's soundtrack, det är så mäktigt.
Bob Marleys "Turn Your Lights Down Low", den får mig att känna en sån myskänsla. Vill bara gosa ner mig i sängen och sova lite.
John Butlers "Ocean", vackraste låten jag vet. Jag blir bara lycklig när jag hör den.
10. Har du någon dålig vana som du helst skulle vilja bli av med?
Åh, ja. Jag vill sluta bita på naglarna, men det är så svårt...
11. Hur tror du att din sommar kommer bli?
Hur jag vill, eller hur jag tror?
Jag vill iallafall att den ska vara fin, full av fest och festival. Träffa mycket vänner och ta ett litet avsked innan jag flyttar vidare till Årjäng för att plugga måleri (akvarell, inte väggar) i ett år. Mycket vackert väder och vackra kvällar på Sandgrundsudden. Jag vill ha en fin student med alla nära och kära och sen en fantastisk Peace and Love vecka, bäst vore om fina Björnstammen kunde hälsa på där litegrann.
dumma jävla blogg.se som har ballat ut totalt i htlmkoderna, nu blir jag ledsen.
Jag utmanar alla som vill, på samma frågor för de var så festliga.
fight animal testing
kan ni inte bara skriva på här, och iallafall försöka göra en skillnad?
att testa smink på djur är så vidrigt och omoraliskt, jag vill bara spy.
where is my mind?
och ditt varma leende fick mig att glömma bort att det här livet egentligen inte är till för mig.
jag har skrivit ner tusentals ord, fyllt word-dokument med allt som är du. allt som är jag.
och ibland glömmer man bort att marshal och lily inte finns på riktigt. kameran stängs av,
och livet träder in, lika fult och dysfunktionellt som för precis alla andra.
det är bara ett låtsasliv som man skapat för att få folk att känna sig lite. mer. värdelösa.
sluta bara skav, för i helvete.
håkan hellström: för sent för edelweiss:
den bästa bilden jag tagit, enligt mig själv. bilden är väl orelaterad till texten. men egentligen har ju hela livet ett samband som man bara inte kan dela upp i olika kategorier. men bilden har inte så mycket med texten att göra, det är mest bara fin.
11 257 ord i ett worddokument
ord som bildar meningar
meningar som beskriver,
känslor, sinnesstämningar och tankar
men ändå kan jag inte få ordning på någonting alls
något fattas mig, och många nätter jag än funderar med stjärnorna
så kan jag aldrig knyta upp alla knutar som ligger i mina lungor
allt bara skaver, men nu går jag och lägger mig.
(även fast jag inte kommer kunna somna)
en fin söndagskvällslista
jag längtar efter:
varmare väder med mindre kläder och gladare människor. att ta studenten, gå på bal, ha min sista garanterade sommar hemma. jag längtar efter fnittriga festivaler och att gå på björnstammen på påskafton.
jag är ledsen över:
att jag förmodligen snart kommer flytta härifrån.
jag äter helst:
vegetarisk nudelwok.
jag ser fram emot:
st. patricks day med fina vänner på irländsk pub och den svenska björnstammen på påskafton.
det finaste jag vet är:
festivalnätter, vackra ord i vacker musik, lukten av halloncider/hårspray/viss tvål (alla råkar lukta samma), ocean av john butler, eric, fina människor, att gå på tomma gator under sommarnätterna, fina soluppgångar, fotografier med ljusläckor.
jag läser:
haruki murakami just nu, men jag har inte hittat det jag helst läser ännu. så jag läser helst vackra, personliga texter på olika bloggar.
jag är galet stressad över:
skolan, jag orkar inte egentligen. även fast det bara är mindre än hundra dagar kvar.
jag lyssnar helst på:
musik live.
men annars john butler trio, tv on the radio, lars winnerbäck, den svenska björnstammen.
jag drömmer om:
att flytta utomlands, till något varmt och fint ställe. umgås med bra människor. fotografera och måla på dagarna, festa/umgås på nätterna. sleeping is for wankers.
jag blir nostalgisk av:
att våren börjar krypa fram, den här tiden förra året var den finaste i mitt liv och det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det.
du ville att jag skulle dela madrassen med dig
du ville att jag skulle dela madrassen med dig
du och jag på nittio centimeter på trasigt skumgummi men jag visste knappt vem du var.
men det fanns inget jag hellre ville än att fingra på dina nyckelben och andas in din doft.
snön rinner av taken och påminner mig om att det snart är ett år sen. ett helt år.
den dagen är min favoritscen i mitt favoritfilm och du spelar huvudrollen.
och jag vill bara titta på den scenen igen, ha det som då, vara som då.
det spelar ingen roll att jag inte visste vem du var, för jag visste inte vem jag var heller.
bara att det för några timmar bra fanns du. du. du.
(kom och värm mig i natt som du gjorde igår)
du och jag på nittio centimeter på trasigt skumgummi men jag visste knappt vem du var.
men det fanns inget jag hellre ville än att fingra på dina nyckelben och andas in din doft.
snön rinner av taken och påminner mig om att det snart är ett år sen. ett helt år.
den dagen är min favoritscen i mitt favoritfilm och du spelar huvudrollen.
och jag vill bara titta på den scenen igen, ha det som då, vara som då.
det spelar ingen roll att jag inte visste vem du var, för jag visste inte vem jag var heller.
bara att det för några timmar bra fanns du. du. du.
(kom och värm mig i natt som du gjorde igår)
bara sånt som snurrar i hjärtat, men som man nästan aldrig ens vågar viska.
varning för helt otroligt jävla lång text.
när jag var liten trodde jag inte på kärlek.
jag trodde att det var en illusion som växte bort så fort man fyllde arton. precis som problem, saknad, osäkerhet och förvirring. jag trodde att man var tillsammans med någon för att spara pengar, tid och energi och för att bara göra saker och ting enklare. fjärilar i magen var bara ett fint uttryck. nykära, fnittriga par ville bara ha uppmärksamhet.
efter ett tag insåg jag att man faktiskt kunde bli kär.
men att det mest var problem, hur man än gjorde fick man offra halva sin identitet och allt man stod för. kärlek var mest besvär och krångligt, det var bekräftelse hit och svartsjuka dit. jag tog det inte ens på allvar, det var bara något som fanns där, utan någon speciellt betydelse. att ha en pojkvän var en form av status, att ha en innebar att man var någon. någon som någon annan ville ha. och det var helt ok.
min oseriösa syn på kärlek levde kvar väldigt länge.
hellre ensam på egna ben än med någon annan och sitta i rullstol. när folk frågade vad det viktigaste i ett förhållande var sa jag att det viktigaste var att man inte hade något. men behöver jag när jag har mig själv? kramas kan jag med katterna, ligga kan man med vem som helst på krogen och prata ut har man vänner och mammor till. så vad fan fattas då? kärlek gjorde ändå bara ont. lovade mig själv att vara singel för alltid.
sen träffade jag honom.
jag försökte skriva ut mitt hjärta här, men texten gav aldrig mina känslor rättvisa.
men det här skrev jag i min dagbok vid den tiden.
"allt var bara en enda stor röra, och det enda jag kommer ihåg var att jag sa till min vän att jag nog tyckte om honom lite mer än jag borde"
"halv fem på morgonen blev jag hungrig och vi gick till statoil och köpte chips. jag ville hålla hans hand på vägen dit, men jag vågade inte. det var nog lika bra."
jag var så rädd vid den här tiden, jag bestämde mig nästan för att strunta i allt.
jag ville inte ge mig in på det där igen, det gör bara ont. jag ville bara ha det bra. jag var så rädd att vi skulle såra varandra, att du inte skulle kunna tas med mig, eller att jag inte var seriös nog för förhållanden.
men jag vågade. det var något som fick mig att våga. kanske var det den trygghetskänslan som sprider sig varje gång jag ser honom. kanske var det hur fint han ler från hjärtat. eller hur han pussar mig på pannan för att jag är så kort.
och nu sitter jag här i hans säng.
att våga vara kär i honom var som att stå på en brygga utan att ha en aning om hur vattnet under skulle vara. man stod där och tvekade för att vattnet under kanske skulle vara så kallt att det skulle kännas som att ha nålar igenom varje artär och muskel genom hela kroppen. kanske skulle luften skulle sugas ut ur lungorna tills man långsamt drunknade. det var det jag var rädd för, att drunkna. men istället så lärde jag mig att simma.
"jag måste tänka på att andas med honom, för ibland händer det att jag glömmer bort."
när jag var liten trodde jag inte på kärlek.
jag trodde att det var en illusion som växte bort så fort man fyllde arton. precis som problem, saknad, osäkerhet och förvirring. jag trodde att man var tillsammans med någon för att spara pengar, tid och energi och för att bara göra saker och ting enklare. fjärilar i magen var bara ett fint uttryck. nykära, fnittriga par ville bara ha uppmärksamhet.
efter ett tag insåg jag att man faktiskt kunde bli kär.
men att det mest var problem, hur man än gjorde fick man offra halva sin identitet och allt man stod för. kärlek var mest besvär och krångligt, det var bekräftelse hit och svartsjuka dit. jag tog det inte ens på allvar, det var bara något som fanns där, utan någon speciellt betydelse. att ha en pojkvän var en form av status, att ha en innebar att man var någon. någon som någon annan ville ha. och det var helt ok.
min oseriösa syn på kärlek levde kvar väldigt länge.
hellre ensam på egna ben än med någon annan och sitta i rullstol. när folk frågade vad det viktigaste i ett förhållande var sa jag att det viktigaste var att man inte hade något. men behöver jag när jag har mig själv? kramas kan jag med katterna, ligga kan man med vem som helst på krogen och prata ut har man vänner och mammor till. så vad fan fattas då? kärlek gjorde ändå bara ont. lovade mig själv att vara singel för alltid.
sen träffade jag honom.
jag försökte skriva ut mitt hjärta här, men texten gav aldrig mina känslor rättvisa.
men det här skrev jag i min dagbok vid den tiden.
"allt var bara en enda stor röra, och det enda jag kommer ihåg var att jag sa till min vän att jag nog tyckte om honom lite mer än jag borde"
"halv fem på morgonen blev jag hungrig och vi gick till statoil och köpte chips. jag ville hålla hans hand på vägen dit, men jag vågade inte. det var nog lika bra."
jag var så rädd vid den här tiden, jag bestämde mig nästan för att strunta i allt.
jag ville inte ge mig in på det där igen, det gör bara ont. jag ville bara ha det bra. jag var så rädd att vi skulle såra varandra, att du inte skulle kunna tas med mig, eller att jag inte var seriös nog för förhållanden.
men jag vågade. det var något som fick mig att våga. kanske var det den trygghetskänslan som sprider sig varje gång jag ser honom. kanske var det hur fint han ler från hjärtat. eller hur han pussar mig på pannan för att jag är så kort.
och nu sitter jag här i hans säng.
att våga vara kär i honom var som att stå på en brygga utan att ha en aning om hur vattnet under skulle vara. man stod där och tvekade för att vattnet under kanske skulle vara så kallt att det skulle kännas som att ha nålar igenom varje artär och muskel genom hela kroppen. kanske skulle luften skulle sugas ut ur lungorna tills man långsamt drunknade. det var det jag var rädd för, att drunkna. men istället så lärde jag mig att simma.
"jag måste tänka på att andas med honom, för ibland händer det att jag glömmer bort."
från och med du:
det var en vår som snart skulle snubbla över till sommar. och jag hade inga pengar på mitt busskort för jag spenderade dem på att åka hem till dig mitt i natten. jag ville inte sova ensam när jag visste att någon annan kunde värma mig under natten.
jag lånade din tröja och det blev min favorit. jag hade dina kläder på mig, men visste inte hur jag skulle hälsa på dig när vi möttes i skolan. och till alla som frågade om vi var "vi" så viftade jag bara bort den frågan i luften.
jag visste hur du andades när du somnat, men jag visste inte hur många syskon du hade.
jag visste vilken tröja som var din favorit, men inte vad din mamma hette.
jag visste vem du umgicks med i skolan, men inte vad du gjorde när du kom hem.
och allt var så där spännande som när man precis håller på att nyfiket utforska någon, bit för bit.
jag lånade din tröja och det blev min favorit. jag hade dina kläder på mig, men visste inte hur jag skulle hälsa på dig när vi möttes i skolan. och till alla som frågade om vi var "vi" så viftade jag bara bort den frågan i luften.
jag visste hur du andades när du somnat, men jag visste inte hur många syskon du hade.
jag visste vilken tröja som var din favorit, men inte vad din mamma hette.
jag visste vem du umgicks med i skolan, men inte vad du gjorde när du kom hem.
och allt var så där spännande som när man precis håller på att nyfiket utforska någon, bit för bit.
